Om oss

Vi är två bröder, för närvarande boende i Umeå, men födda i Karlstad. Uppväxten präglades av två kulturer: svensk och amerikansk. Vår mamma är nämligen amerikansk och denna twist har utan tvekan påverkat vår smak när det kommer till snacks och mat!

Danne

1338792789892_r

Jag är mer åt det extravaganta hållet när det kommer till snacks. För mig är snacks en upplevelse och jag vill att det ska explodera i munnen! Kom inte till mig med några tråkiga lättsaltade chips, glöm det. Jag vill ha det dekadent, kladdigt, intensivt och passionerat – som mina kärleksförhållanden. Cheese ballz to the wall!

Mina recensioner tar alltid sikte på en lekfull ton, välkryddad  med en dos inte alltid rumsren humor. Är man lagd åt det pryda eller politisk korrekta hållet kanske man bör se åt sidan; coz I’m gonna lay it on the line and tell it like it is.. Jag är inte rädd för att totaldissa produkter och dela ut pungsparkar åt tillverkare som jag tycker förtjänar det. Å andra sidan drar jag mig inte heller från att dela ut högsta betyg till bra produkter – något man verkligen inte kan säga om tidningars mesiga och inkompetenta filmkritiker som inte gett en enda film 5 stjärnor sedan slaget vid poltava.

Favoritsnacks: Valnötsbrownie med vit chokladganache från stora coops eget bageri i umeå. Har köpt den nästan varje helg i flera år, ett underverk av hög densitet, fullpackad med blytung njutning.

Sämsta snacks: Läsk. Det är något jag aldrig köper, och inte gillar speciellt mycket.

Det bästa med Sveriges snacks: Storleken på utbudet! Andra länder ligger långt efter. Dessutom kommer det ofta nya “special edition” produkter, t.ex. bland Marabous choklad och OLWs chips. Det gillar jag väldigt mycket.

Det sämsta med Sveriges snacks: De svenska chipstillverkarnas tendens att fega ur totalt när det gäller styrkan och intensiteten på smakerna. Oftast kan man bara ana en svag hint av den angivna smaken, gömd djupt inne i chipset. Det är tragiskt. Och ärligt talat, varför är det så lite ost på fryspizzorna?

Glenn

Me 2013

För mig är det mindre viktigt att smaken ska explodera utan jag dras mer till en välgrundad smakprofil eller smakkombination. Visst finns det plats åt snacks som är så välkryddade att smaklökarna inte återhämtar sig förrän veckan därpå, men det finns mängder av snacks där finess och återhållsamhet spelar en viktig roll. När man märker att produkten är tillverkad med en noggran balans för att nå bästa resultat, då vet man att de har arbetat med omsorg!

Favoritsnacks: Detta kommer och går lite men en stark favorit för mig är topp-klassen i BBQ-chips. Detta råder chips som OLW’s tyvärr slutproducerade Big Cut Sweet & Smoky BBQ, eller Svenska Lantchips Grillat, vilken fortfarande finns men kan vara svår att hitta. Jag dras definitivt till sötma i mina chips, och dessa är the best of the best!

Sämsta snacks: Jag håller definitivt med min bror om läsk, men jag måste ge ‘äran’ åt popcorn. Popcorn är oftast bara salt, det är snustorrt och det fastnar i tänderna. Ibland råkar man bita ner i små oätliga majskorn och man får ofta de hårda smaklösa skalen i mun, det är som att hitta plastbitar i maten. Inget med popcorn gör det värt mödan, jag äter det aldrig.

Det bästa med Sveriges snacks: Variation! Vi kanske tar det för givet här i Sverige men gång på gång när jag reser utomlands och utforskar deras snacksutbud så blir jag besviken. USA, som man tänker sig borde vara snacksens hemland, bestod säkert till 75% av lättsaltade majschips i chipshyllan. Och dipp? Salsa och kanske en ostdipp. That’s it. Det bästa med Sveriges snacks är utan tvekan variationen som kommer ifrån en stark snackskultur.

Det sämsta med Sveriges snacks: Jag måste nog instämma med min bror här om smaklöshet. Visst håller jag inte smakstyrka i lika högt avseende som Danne men många av de svenska chipsen skulle tjäna mycket på att skruva upp smaknivån och inte fega ur. Utöver det kan jag ge en personlig önskan om mer vit choklad! Det är förstås den bästa av de tre chokladtyperna.